TESTO DEL LIED

"Till Frigga"
di Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)

Mig ej lockar din skatt, Afrikans gyllne flod! Ej din pärla jag sökt, strålande Ocean! Friggas hjärta mig lockar, Röjt i tårade ögats dagg.
O, hur ringa för mig vore en gränslös värld, Med dess solar af guld, med dess demanters sken, Mot den värld, jag med henne Hänryckt gömmer i sluten famn!
Vad af stoftet hon lånt, vad hon av himlen har, Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky. Vad blott aftonen målar Eller morgonens blomsterhand?
Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser, Liksom såge jag ned i ett omätligt djup, Tills jag spritter ur dvalan Vid en kyss af dess purpurmun.
Säg, var fostrades du, leende ängel, säg! Tills du sänkte dig ned, och åt ditt rosentjäll Gav gestalten av Frigga, Att försköna min vandring här.
Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram, Suckar anden engång, tryckt av sin bojas ok, O, hur saligt att ila I den älskades armar då!
Jorden smeker min fot ljuv som en vårvind där Livets fjättrande tyngd lätt som en bubbla känns, Och av svällande pulsar Vaggas själen i gudars ro.