TESTO DEL LIED

"Afskedet"
di Bo Bergman (1869-1967)

År af skumma färder fick du
pröva, jag kan se dig när du gick ombord.
Som det stumma offret gick du.
Ingen kunde ge dig tröst med blick och ord.
I de gröna sommarsunden
dolde snart den sista uddens hägn din båt,
och min sköna syn för stunden
brast som bubblor brista i ett regn af gråt.
Blott en strimma rök som dröjde.
Blott en våg som välvde trött och knäckt mot strand.
Kvällens dimma sakta höjde
sig och vassen skälvde för en fläkt ibland.
Och jag vände åter samma
väg vi brukat taga och jag såg dig än,
och jag kände blodets flamma
genom hjärtat jaga som en våg igen.
Nu är flamman slocknad, bara
tidens långa flöde glider jämt förbi.
Vara samman, skilijas, fara,
det är så vart öde är bestämt att bli.